Pro Ana
Såg att jag fått bristningar i knävecket. Undrar hur länge de har varit där. Nu är jag bara ännu mer beslutsam. Jag saknar anamias hemsida. Vart tog alla kontakter därifrån vägen? Det finns knappt några pro ana sidor i Sverige , de anmäls och tas bort. Det känns fel, freedom of speech? Jag har hittat något att leva för, det är inte mycket, och inte hälsosamt, men det är det enda jag har, och jag har letat och varit deprimerad i över tre år nu. Jag försöker fortfarande hitta något annat i livet jag tycker om, men det är helt galet jävla svårt, och ofta vet jag inte om jag orkar fortsätta leva, men jag har i alla fall ana, en dröm, något att hålla mig fast vid. Tänk två gånger innan ni dömmer.
jag saknar också anamia ibland, det var sådan gemenskap. nuförtiden mår jag oftast bättre, och tänker inte alltid på mat. men ibland blir jag beslutsam igen och vill gå ner, då saknar jag stödet man fick där, och som du säger, alla kontakter. flera bloggar är nerlagda, om inte så är de som min, inte aktiv. Jag hittade hit igår, genom mina gamla länkar. kommer nog titta in ibland, stay strong!
