Fånens

Jag är lite förvånad över hur djupt jag skar den här gången.
Öppna köttiga sår. Ett kors, det var mitt hopp en gång i tiden.
Jag hoppas fortfarande, annars hade jag inte varit vid liv.
Erik, ingen jag bryr mig om längre.
Jag har gett upp alla mina "allt". Antingen kraschar jag, eller utvecklas.

Tänk vad jag kan göra med mig själv.
Av någon anledning känns det som att jag har makt över mig själv.

Jag väger fortfarande 61.8kg, igår vägde jag 62.3.
Idag ska jag äta ute med några gamla vänner.
Det känns jobbigt. Kul med umgänge, men jobbigt med maten som jag inte alls vill ha.